Senaste veckan har det varit mycket snickarjobb i Idrefjäll och Fjätervålen. Jag är delaktig i två fritidshusprojekt som snickare åt företaget Knuts bygg AB. Guidesäsongen närmar sig dock med stormsteg så byggarbetet kommer avta till förmån för guideuppdrag, egna äventyr och två projekt med utveckling av vandringsleder i Fjätervålen och Grövelsjön. I fredags åkte jag med bilen från Fjätervålen till Hudiksvall i Hälsingland för att fira Stina som tar studenten. Stina är en härlig tjej och dotter till min frus bror. Grymt trevligt studentfirande både i Hudiksvall och hemma hos familjen i Enånger. Lyckades bland annat vinna en musikquiz med god hjälp av student Stina och mitt bonusbarnbarn Elvin då vi tillsammans bildade ett superteam. På lördagens morgon hann jag med en löptur på den lokala skidbacken och några kilometer utmed stigar och vägar. Skönt att göra det på morgonen då det under dagarna varit alldeles för varm för min smak. På lördag kväll åkte jag hem mot Fjätervålen via Ljusdal, Sveg och Lofsdalen. Körde lugnt och hade till och från den låga solen i ansiktet. Satt och planerade ett stopp för kaffe på macken i Sveg som har öppet dygnet, hade just passerat Färila men hade nu skog på båda sidor av vägen. Nästan ingen trafik då klockan passerat 21. Plötsligt ser jag till vänster i ögonvrån något som rör sig snabbt mot bilen, svänger instinktivt undan åt höger men smällen är oundviklig. Älgen springer rakt in i sidan på bilen men värsta dunsen bakom passager dörren på förarsidan. Älgen fortsätter efter krocken in i skogen. Jag stannar till vid vägkanten, andas och börjar sakta samla tankarna vad som hände. Köra fram några tiotal meter till en plats där bilen står mer vid sidan av vägen och går ut för att kolla efter älgen. Vandra utmed vägen, fortfarande skakad av upplevelsen och mycket bekymrad över älgen. Ser ingen älg och kollar skadorna på bilen. Bucklor och krossad ruta vid lastutrymmet. Efter kontakt med polisen markerar jag platsen med plastband och får åka vidare hemåt.
Jag ringer min fru, Elin och berättar vad som hänt och strax efter det ringer eftersöks ansvarige upp mig. Jag stannar till och svarar på hans frågor samt skickar en kartbild med exakt position på olycksplatsen. Resan fortsätter hemåt med en känsla av tacksamhet att det inte blev värre men också ett grymt dåligt samvete att ha skadat en älg. Stannade som planerat i Sveg och köper kaffe och godis. Resten av resan går bra och jag är otroligt medveten om vägkanten resten av resan men ser bara en hare och ett gäng renar nära Lofsdalen. Somnar som en stock när jag är hemma efter midnatt. Dagen efter olyckan hänger det dåliga samvetet kvar och jag kontaktar eftersöks ansvarige med ett sms för att höra om de hittade älgen. Det dröjer bara några minuter så ringer min telefon och det är eftersöks ansvarige och han berättare att de fick upp spår på älgen som då flyttade sig bort längs med älven. De släppte också hunden men älgen vandrade ut i älven till en holme. De bedömde att älgen verkade kunna röra sig bra och avslutade eftersöket vid midnatt.
Då jag kör relativt mycket bil i glesbygd så har jag självklart sett älgar vid och på vägen tidigare. Renar, harar, rådjur, skogsfåglar är andra vanliga djur som också ofta är vid eller på vägen. Har fram till nu lyckats broms, sett dem i tid för att undvika kollision. Aldrig har en älg dykt upp så fort som denna gjorde. En riktig tankeställare om hur snabbt saker kan ändras och hus små marginalerna är mellan lindriga skador till något som hade kunnat bli mycket allvarligt för både älgen och mig. Det går ju inte att lägga ansvaret på älgen som bara är ute och springer i sin skog och vi människor har bestämt att just där ska vi ha en bil väg. Även om jag själv tycker att jag har varit vaksam när jag kör bil så har jag nu insett att det behövs vaksamhet på en helt annan nivå för att undvika djur som dyker upp som denna gjorde.