LARS SVANERUD

Vandrar upp på Städjan och ger pepp till fjällöpare

Lördag 26 augusti 2023
Lars Svanerud

Städjan är ett fjäll i norra Dalarna. Ett fjäll som sticker ut något jämfört med de flesta andra som i denna del av fjällkedjan har en rund form. Städjan är till formen ganska spetsigt och har en för området brant syd och norrsida. Berget är en av Dalarnas 39 toppar som når 1000 meter eller mer över havet. Det sägs att Rickard Dybeck fick sin inspiration till vår nationalsång vid den 1 131 meter höga fjälltoppen.

Idag är det ett stort gäng entusiastiska löpare som tar sig an att springa Salming Idre Fjällmaraton som bland annat leder både de som springer 28 km och 45 km upp mot Städjans topp. Jag bestämde mig för att ta den korta bilturen till Foskdalsvallen med matsäck och kamera i ryggsäcken och vandra upp för att ge dem den pepp jag kan. Foskadalsvallen är en gammal men fortfarande delvis levande fäbod där det under sommaren hålls djur och säljs fika, bröd, smör med mera. Den vanligaste rutten upp till städjan går från andra sidan berget men jag tycker personligen att stigen från Foskdalsvallen ger en finare upplevelse med överblicken över dalgången mellan Fjätervålen och Städjan.

Dimman ligger tät när jag vandrar upp och regnet hänger i luften. Sträckan är bara några få kilometer och snart hör jag röster i dimman. Ser inte toppen men spridda löpare kommer ner på stigen längs med Städjans östra rygg och viker sedan ner mot söder och Gränjåsvallen.

Jag står vid denna stigkorsning ett bra tag och peppar löparna med glada tillrop och nu kommer de i en strid ström. Dimman lättar och då och då syns toppen och dalgången nedanför. Många år pigga, andra lite slitna en del får kramp och några har knäsmärtor. Fjällmaraton är ingen dans på rosor. Imponeras stort att de flesta ändå har ett brett leende, tackar för peppen, gör tummen upp eller sträcker armarna i skyn. En kille frågar om jag kan hjälpa honom ta fram två energi gels ur en ficka på hans löpar ryggsäck, och självklart fixar jag det. Ger honom en klapp på ryggen och han springer iväg utför stigen.

Jag tar mig högre upp och till banan högsta punkt som är strax nedanför toppen där stigen från söder kommer upp i en grymt brant backe. Här brukar jag åka skidor när snön ligger och det lutar cirka 20- 25 grader. De som kommer upp här nu går upp, en del med stavar. Några stannar i backen och utbringar små stön och en och annan f…a va brant det är. Jag peppar på men här är det inte lika glatt som nedanför toppen i utförsbacken även om de uppskattar mina peppande tillrop så är det klart färre som svarar då de har fullt upp att syresätta musklerna som jobbar stenhårt. De som springer 45 km har här cirka 15 km kvar och de som springer 28 km cirka 9 km kvar.

Städjan är också utmanade på ett annat sätt i alla fall för de som har lite jobbigt med höjd. När de nått banans högsta punkt går stigen flackt neråt men sedan kommer en kort men riktigt brant parti. Oj vad häftigt säger någon en annan sätter sig på rumpan och utbrister men hur ska jag komma ner här. Den löparen tog sig ner och joggade stolt vidare.

Det är snart 10 år sedan jag sprang ett fjällmaraton i Jämtlandsfjällen men jag minns tydligt hur tungt det var, hur man var tvungen att jobba med psyket, se till att fylla på med vätska, mineraler och energi och trots trötthet försöka hålla en bra och avslappnad löpteknik. Löptekniken är alltid viktig för att ta sig fram snabbt, ekonomiskt och för att minimera risken för skador. Utförslöpningen bland deltagarna varierar stort en del är så slitna att de inte kan springa avslappnat, några bromsar lite väl mycket men så finns det också de som lutar sig lite framåt, tar armarna från kroppen och kontrollerat dansar ner. De som behärskar detta tar många placeringar och får också en mindre belastningen på benen i utförslöpningen.

Jag träffar på några löpare jag känner, några ger jag en high five och de fortsätter i bra stil, några stannar till och pratar en stund innan det fortsätter. En kille som springer förbi ser överraskad ut och utbrister, Lars, han stannar efter några meter och tar sig upp till mig och säger att han bara måste berätta en sak. Han berättar att jag hade hans dotter i den alpina skidskola på Fjätervålen i vintras och att hon var så nöjd med den och pratar fortfarande om Lars och skidskolan. Sådant värmer verkligen och stort tack för att du tog dig tiden att stanna till och dela det med mig det betyder mycket. För mig är det ett kvitto på att jag lyckas hjälpa människor att utvecklas oavsett om det är vuxna eller som i detta fall ett barn. Oavsett om jag guidar, är skidinstruktör eller för den delen alla de år jag arbetat som chef i olika sammanhang så har ett stort fokus varit och är att bidra till att människor kan utvecklas. För att göra det tycker jag att relation är viktigt för att sedan kunna bidra till att få personen medveten, ge ny kunskap, bygga självförtroende, tillit till processen och fira varje litet steg individen tar på utvecklingstrappan. Jag skulle kunna prata eller skriva om ledarskap i evigheter men det kanske får bli ett eget inlägg.

Löparna kommer inte längre i en jämn ström längre och allt fler av de som kommer nu ser slitna ut men kämpar på och verkar ändå vara fast beslutna om att ta sig i mål. Känner mig glad över att jag tog mig hit och får känna randa och den sköna stämningen på detta lopp, det är något visst när människor med ett gemensamt intresse samlas för att genomföra något jobbigt. De gör det individuuellt men ändå på något sätt som grupp och det märks i samtalet mellan deltagarna. När jag vandrar ner mot Foskdalsvallen igen kommer tanken att det kanske skulle vara kul att springa Idre fjällmaraton. Jag älskar fortfarande att springa och gör det regelbundet men inte längre året runt då vintern helt ägnas åt skidor i olika form. Även om jag sprang mycket mer förr och en hel del olika lopp så gör jag det idag för att jag mår bra av det, det håller konditionen på en nivå så jag kan leva det liv jag vill och löpning är för mig enkelt, har sällan svårt att komma ut på ett pass och känslan av att ha bra kondition och att löpningen går lätt är oslagbar.

Ha det toppen / Lars

FJÄLLSKOGEN I MITT HJÄRTA

Just nu är det som bäst att vandra i fjällskogen tycker jag. Skogen kokar av liv, fåglarna häckar, bäckarna porlar, insekts livet är på topp, vilket i och för sig kan vara besvärande men det är också grunden för föda till många fåglar och fiskar vilket i sin tur påverkar andra individer i fjällskogens ekosystem. På bilden ser ni en av fjällskogens fåglar, en Lavskrika. Lavskrikan vet inte själv att den är just en Lavskrika eller att den är en fågel utan lever bara sitt liv som är enkelt i sitt innehåll men ett mycket hårt arbete. Människan har på svenska satt namnet Lavskrika för att den ofta använder lav eller rättare sagt hänglav för att bygga och isolera sitt bo. Den trivs allra bäst i granrika fjällskogar där den bygger boet i en gran med kvistar och fodrar den med lav. Bobygget sker tidigt på vårvintern. Lavskrikan kan ibland i små familjeflockar följa efter dig som vandrar eller besöka dig som tar en rast i fjällskogen.

Lavskrikan är en av alla arter som är beroende av en variationsrik och gammal skog med tillräckligt stora arealer. I Norra Dalarna där jag bor finns det en del stora ytor som är skyddade i naturreservat och nationalparker där Lavskrikan och en mängd andra djur och växtarter har en fristad från det skogsbruk som utan tvekan raderar deras livsmiljöer. Under min senaste vandring i fjällskogen som jag gjorde igår träffade jag ingen Lavskrika men en rad andra fåglar.

Då vandringen gick över en del myrar så är det under denna period lätt att möta småspoven som snabbt lyfter från marken och försöker lock dig bort från boplatsen där honan ligger på äggen eller bevakar ungarna. Jag möter sällan människor i fjällskogen då de flesta vandrare håller sig till kalfjällets vandringsleder eller de mer kända och populära besöksmålen som finns i norra Dalarna. Visst förstår jag tjusningen med att se ett högt vattenfall tillsammans med andra, det är både storslaget och vackert men jag tror många missar att uppleva och förundras över allt det liv som finns längs vandringen på väg till och från huvudmålet.

Testa gärna att någon gång ta dig vid sidan av leden några hundra meter i samband med en fikarast. Stanna där en stund, se och lyssna så kanske något överraskande dyker upp. Om inget dyker upp så finns alltid alla de individer som står där med rötterna förankrade i platsen. Av alla arter som står på rot så har jag förälskat mig i Tallen.

Vilken art med rötter i marken är din favorit och varför just den? Det är otroligt spännande och lärorikt att utgå från en art, lära sig så mycket du kan om den, vilka andra arter som lever av, på eller i symbios med den. Tallar kan i Sverige bli upp mot 800 år men det finns andra typer av tallar i andra länder som kan bli flera tusen år gamla. En gammal tall känner verkligen sin plats. Genom sitt rotsystem är den kopplad till andra individer och arter , får information via rötterna eller luften om vad som händer runt den.

På bilden ser du en spillkråka som byggt en håla i en tall till skydd för sin familj. Spillkråkan är smart och hittar ofta ganska högt upp en plats för sitt bo. Ibland har den tur och hittar en tall som har en tallticka på stammen och under denna är det lättare för spillkråkan att hacka ut då träet är skadat av svampen.

Som sagt kan en tall bli flera hundra år gammal. En tall som har ett spillkråkebo går ofta av just vid den svagare punkten, i samband med storm, och då bildas en hög stubbe med ett hål ner från ovansidan. Slagugglan som du ser på bilden använder ofta dessa högstubbar som boplats för sin familj. Som du nu börjar ana är många beroende av tallen och varandra för att livet skall fungera bra. Precis som du och jag. Det här är bara ett par exempel på hur viktigt det är med gammal skog i stora arealer. En vandring i skogen blir en helt annan upplevelse när man lärt känna några av de som lever här, kan se deras spår, veta var de bor och kanske de också lär känna dig.
Ha det toppen och var snäll // Lars

ÄLGKROCK I HÄLSINGLAND

Senaste veckan har det varit mycket snickarjobb i Idrefjäll och Fjätervålen. Jag är delaktig i två fritidshusprojekt som snickare åt företaget Knuts bygg AB. Guidesäsongen närmar sig dock med stormsteg så byggarbetet kommer avta till förmån för guideuppdrag, egna äventyr och två projekt med utveckling av vandringsleder i Fjätervålen och Grövelsjön. I fredags åkte jag med bilen från Fjätervålen till Hudiksvall i Hälsingland för att fira Stina som tar studenten. Stina är en härlig tjej och dotter till min frus bror. Grymt trevligt studentfirande både i Hudiksvall och hemma hos familjen i Enånger. Lyckades bland annat vinna en musikquiz med god hjälp av student Stina och mitt bonusbarnbarn Elvin då vi tillsammans bildade ett superteam. På lördagens morgon hann jag med en löptur på den lokala skidbacken och några kilometer utmed stigar och vägar. Skönt att göra det på morgonen då det under dagarna varit alldeles för varm för min smak. På lördag kväll åkte jag hem mot Fjätervålen via Ljusdal, Sveg och Lofsdalen. Körde lugnt och hade till och från den låga solen i ansiktet. Satt och planerade ett stopp för kaffe på macken i Sveg som har öppet dygnet, hade just passerat Färila men hade nu skog på båda sidor av vägen. Nästan ingen trafik då klockan passerat 21. Plötsligt ser jag till vänster i ögonvrån något som rör sig snabbt mot bilen, svänger instinktivt undan åt höger men smällen är oundviklig. Älgen springer rakt in i sidan på bilen men värsta dunsen bakom passager dörren på förarsidan. Älgen fortsätter efter krocken in i skogen. Jag stannar till vid vägkanten, andas och börjar sakta samla tankarna vad som hände. Köra fram några tiotal meter till en plats där bilen står mer vid sidan av vägen och går ut för att kolla efter älgen. Vandra utmed vägen, fortfarande skakad av upplevelsen och mycket bekymrad över älgen. Ser ingen älg och kollar skadorna på bilen. Bucklor och krossad ruta vid lastutrymmet. Efter kontakt med polisen markerar jag platsen med plastband och får åka vidare hemåt.

Jag ringer min fru, Elin och berättar vad som hänt och strax efter det ringer eftersöks ansvarige upp mig. Jag stannar till och svarar på hans frågor samt skickar en kartbild med exakt position på olycksplatsen. Resan fortsätter hemåt med en känsla av tacksamhet att det inte blev värre men också ett grymt dåligt samvete att ha skadat en älg. Stannade som planerat i Sveg och köper kaffe och godis. Resten av resan går bra och jag är otroligt medveten om vägkanten resten av resan men ser bara en hare och ett gäng renar nära Lofsdalen. Somnar som en stock när jag är hemma efter midnatt. Dagen efter olyckan hänger det dåliga samvetet kvar och jag kontaktar eftersöks ansvarige med ett sms för att höra om de hittade älgen. Det dröjer bara några minuter så ringer min telefon och det är eftersöks ansvarige och han berättare att de fick upp spår på älgen som då flyttade sig bort längs med älven. De släppte också hunden men älgen vandrade ut i älven till en holme. De bedömde att älgen verkade kunna röra sig bra och avslutade eftersöket vid midnatt.

Då jag kör relativt mycket bil i glesbygd så har jag självklart sett älgar vid och på vägen tidigare. Renar, harar, rådjur, skogsfåglar är andra vanliga djur som också ofta är vid eller på vägen. Har fram till nu lyckats broms, sett dem i tid för att undvika kollision. Aldrig har en älg dykt upp så fort som denna gjorde. En riktig tankeställare om hur snabbt saker kan ändras och hus små marginalerna är mellan lindriga skador till något som hade kunnat bli mycket allvarligt för både älgen och mig. Det går ju inte att lägga ansvaret på älgen som bara är ute och springer i sin skog och vi människor har bestämt att just där ska vi ha en bil väg. Även om jag själv tycker att jag har varit vaksam när jag kör bil så har jag nu insett att det behövs vaksamhet på en helt annan nivå för att undvika djur som dyker upp som denna gjorde.

Höstvandrar och njuter i Dalarnas Fjällnära skogar

Så nöjd med sommarens och höstens guidesäsong. Det är den första hela sommaren sedan jag vågade ta steget till att driva ett eget guideföretag och lämnade ett fantastiskt jobba som ansvarig för guidade aktiviteter och uthyrning av friluftsprodukter vid Svenska Turistföreningens fjällstation i Grövelsjön. Har under denna sommar besökt fjällstationen flera gånger, då den bara ligger en timmes bilfärd från mitt hem i Fjätervålen. Flera av de gäster jag guidat under sommar och höst har också bott på fjällstationen. Säsongen har bjudit på massor av dagstursguidningar men också några flerdagarturer med tält samt en guidning i Sarek. Älskar mångfalden och att både svenskar, belgare, fransmän och tyskar har hittat till mig och min lilla guideföretag.

Nu är det oktober och guideuppdragen vilar och väntar på snöns och skidsäsongens ankomst. Under denna period passar jag på att njuta av egna turer, utforska stigar jag aldrig vandrat, träna, jobba med andra saker och utveckla min guideverksamhet.

Oktober har än så länge erbjudit fint vandringsväder och jag tillsammans med min fru Elin har vandrat i de fantastiska skogar vi har runt knuten. Vi är lyckligt lottade och har stor områden med skyddad natur vilket bidrar till skogar med mycket höga naturvärden i form av flerhundraåriga tallar blandat med fjällbjörkskog, små tjärnar, rinnande vattendrag och våtmarker. Skogar där såväl människor, djur och växter mår som allra bäst. När jag vandrar i skog följer jag självklart små stigar, letar gärna nya på kartan hemma och sedan ger mig ut för att upptäcka. Lika ofta väljer jag dock att vandra längs med kanten av en våtmark, längs med stranden av en tjärn eller längs med ett rinnande vattendrag. Det är också vid dessa vandringar jag oftast träffar på djur och fåglar som också söker sig till kantzoner och vattendrag. Prova gära att långsamt vandra genom skogen med nyfikenhet i sinnet för att se, höra, uppleva och upptäcka. Jag lovar att du efter några några timmar märker en skillnad i hur dina sinnen , syn, hörsel, lukt skärps och om du gör det ofta kommer du lära dig hur djuren rör sig i skogen och öka din möjlighet till möten med skogens varelser. Glöm dock inte att många av skogens innevånare står på rot runt dig hela tiden och känner din närvaro.