
Lördag 26 augusti 2023
Lars Svanerud
Städjan är ett fjäll i norra Dalarna. Ett fjäll som sticker ut något jämfört med de flesta andra som i denna del av fjällkedjan har en rund form. Städjan är till formen ganska spetsigt och har en för området brant syd och norrsida. Berget är en av Dalarnas 39 toppar som når 1000 meter eller mer över havet. Det sägs att Rickard Dybeck fick sin inspiration till vår nationalsång vid den 1 131 meter höga fjälltoppen.
Idag är det ett stort gäng entusiastiska löpare som tar sig an att springa Salming Idre Fjällmaraton som bland annat leder både de som springer 28 km och 45 km upp mot Städjans topp. Jag bestämde mig för att ta den korta bilturen till Foskdalsvallen med matsäck och kamera i ryggsäcken och vandra upp för att ge dem den pepp jag kan. Foskadalsvallen är en gammal men fortfarande delvis levande fäbod där det under sommaren hålls djur och säljs fika, bröd, smör med mera. Den vanligaste rutten upp till städjan går från andra sidan berget men jag tycker personligen att stigen från Foskdalsvallen ger en finare upplevelse med överblicken över dalgången mellan Fjätervålen och Städjan.
Dimman ligger tät när jag vandrar upp och regnet hänger i luften. Sträckan är bara några få kilometer och snart hör jag röster i dimman. Ser inte toppen men spridda löpare kommer ner på stigen längs med Städjans östra rygg och viker sedan ner mot söder och Gränjåsvallen.
Jag står vid denna stigkorsning ett bra tag och peppar löparna med glada tillrop och nu kommer de i en strid ström. Dimman lättar och då och då syns toppen och dalgången nedanför. Många år pigga, andra lite slitna en del får kramp och några har knäsmärtor. Fjällmaraton är ingen dans på rosor. Imponeras stort att de flesta ändå har ett brett leende, tackar för peppen, gör tummen upp eller sträcker armarna i skyn. En kille frågar om jag kan hjälpa honom ta fram två energi gels ur en ficka på hans löpar ryggsäck, och självklart fixar jag det. Ger honom en klapp på ryggen och han springer iväg utför stigen.


Jag tar mig högre upp och till banan högsta punkt som är strax nedanför toppen där stigen från söder kommer upp i en grymt brant backe. Här brukar jag åka skidor när snön ligger och det lutar cirka 20- 25 grader. De som kommer upp här nu går upp, en del med stavar. Några stannar i backen och utbringar små stön och en och annan f…a va brant det är. Jag peppar på men här är det inte lika glatt som nedanför toppen i utförsbacken även om de uppskattar mina peppande tillrop så är det klart färre som svarar då de har fullt upp att syresätta musklerna som jobbar stenhårt. De som springer 45 km har här cirka 15 km kvar och de som springer 28 km cirka 9 km kvar.
Städjan är också utmanade på ett annat sätt i alla fall för de som har lite jobbigt med höjd. När de nått banans högsta punkt går stigen flackt neråt men sedan kommer en kort men riktigt brant parti. Oj vad häftigt säger någon en annan sätter sig på rumpan och utbrister men hur ska jag komma ner här. Den löparen tog sig ner och joggade stolt vidare.
Det är snart 10 år sedan jag sprang ett fjällmaraton i Jämtlandsfjällen men jag minns tydligt hur tungt det var, hur man var tvungen att jobba med psyket, se till att fylla på med vätska, mineraler och energi och trots trötthet försöka hålla en bra och avslappnad löpteknik. Löptekniken är alltid viktig för att ta sig fram snabbt, ekonomiskt och för att minimera risken för skador. Utförslöpningen bland deltagarna varierar stort en del är så slitna att de inte kan springa avslappnat, några bromsar lite väl mycket men så finns det också de som lutar sig lite framåt, tar armarna från kroppen och kontrollerat dansar ner. De som behärskar detta tar många placeringar och får också en mindre belastningen på benen i utförslöpningen.
Jag träffar på några löpare jag känner, några ger jag en high five och de fortsätter i bra stil, några stannar till och pratar en stund innan det fortsätter. En kille som springer förbi ser överraskad ut och utbrister, Lars, han stannar efter några meter och tar sig upp till mig och säger att han bara måste berätta en sak. Han berättar att jag hade hans dotter i den alpina skidskola på Fjätervålen i vintras och att hon var så nöjd med den och pratar fortfarande om Lars och skidskolan. Sådant värmer verkligen och stort tack för att du tog dig tiden att stanna till och dela det med mig det betyder mycket. För mig är det ett kvitto på att jag lyckas hjälpa människor att utvecklas oavsett om det är vuxna eller som i detta fall ett barn. Oavsett om jag guidar, är skidinstruktör eller för den delen alla de år jag arbetat som chef i olika sammanhang så har ett stort fokus varit och är att bidra till att människor kan utvecklas. För att göra det tycker jag att relation är viktigt för att sedan kunna bidra till att få personen medveten, ge ny kunskap, bygga självförtroende, tillit till processen och fira varje litet steg individen tar på utvecklingstrappan. Jag skulle kunna prata eller skriva om ledarskap i evigheter men det kanske får bli ett eget inlägg.
Löparna kommer inte längre i en jämn ström längre och allt fler av de som kommer nu ser slitna ut men kämpar på och verkar ändå vara fast beslutna om att ta sig i mål. Känner mig glad över att jag tog mig hit och får känna randa och den sköna stämningen på detta lopp, det är något visst när människor med ett gemensamt intresse samlas för att genomföra något jobbigt. De gör det individuuellt men ändå på något sätt som grupp och det märks i samtalet mellan deltagarna. När jag vandrar ner mot Foskdalsvallen igen kommer tanken att det kanske skulle vara kul att springa Idre fjällmaraton. Jag älskar fortfarande att springa och gör det regelbundet men inte längre året runt då vintern helt ägnas åt skidor i olika form. Även om jag sprang mycket mer förr och en hel del olika lopp så gör jag det idag för att jag mår bra av det, det håller konditionen på en nivå så jag kan leva det liv jag vill och löpning är för mig enkelt, har sällan svårt att komma ut på ett pass och känslan av att ha bra kondition och att löpningen går lätt är oslagbar.
Ha det toppen / Lars