Skogens själ och tankar för dagen

Idag vandrar jag runt i fjällskogen tillsammans med vännen, fjällguiden och biologen Olle Kvarnbäck. Det finns något fantastiskt med att ha vänner som kan mycket mer än jag inom områden jag är nyfiken på. Målet för dagen är att Olle ska vandra runt i skogen i närheten av fjällstationen i Grövelsjön och se vilka arter han kan hitta. Fokus blir på växter då såväl insektsäsongen som fågellivet har avtagit rejält när kylan kom.

Gamla stubbar och döda träd är en pusselbit som bidrar till det komplexa ekosystemet vi kallar skog. Visste du att en tall under sin levnad och efter sin död är boplats åt närmare 300 olika skalbaggsarter. Dessa arter är inte där samtidigt utan har olika behov under tallens flerhundraåriga levnadscykel och under de århundraden då den sakta förmultnar. Dessa djur är bara ett av många exempel där en art används av en annan till helt livsavgörande saker såsom bostad, mat och plats för fortplantning. Jag , du och andra människor använder tallen i många fall till saker som absolut inte nödvändiga.

Igår tittade jag på dokumentärfilmen ”När Skogen Tystnar” av Marcus Aspsjö. Du kan se den på svtplay här. I filmen får man följa Marcus paddling på Yokun river i Alaska parallellt med inslag från svensk skog samt personer som delar med sig av sina kunskaper och synpunkter om skog, skogsbruk och skogspolitik. En fråga som ställs är – vad är en skog? Är det en samling träd och i så fall hur många träd? Eller är en skog allt vi hittar i skogen såsom blåbär, svampar, mossor, tallar, granar, rönnar, vitsippor etc. Är det i så fall fortfarande en skog om man kalhugger och tar bort träden. Kan man plantera en skog? Ja ni hör, det finns många frågor. Jag tycker Sebastian Kirppu säger det bra i filmen.

 – En skog är ett ekosystem, En skog kan bara existera när skogen själv får bestämma vilken framtid den ska ha, Ett träd måste få leva hela sitt liv och sedan få dö och förmultna på samma plats.

Björk eldticka på en fjällbjörk

Vi är många som på olika sätta är beroende av skogen. Människan är en av dessa arter men det finns många andra som nyttjar skogen för att bo, hitta föda och näring och möjlighet att fortplanta sig. Det är ett myller av arter som liksom vi behöver skogen men också bidrar till att skogen finns. Ett mänskligt stort problem är generellt, sk naturfolk undantagna, att vi inte nöjer oss med att bruka skogen utan vi förbrukar skogen och ersätter den sedan med trädplantage som då inte längre är det komplexa ekosystem som skogen utgör. Skogens själ är borta och därmed har också möjligheten för massor av individer att bo, söka näring och fortplanta sig försvunnit för alltid eller i alla fall för flera tusen år framåt.

Kvanne. En växt vars blad kan användas råa i sallader. Mycket av mat som finns i skogens skafferi nyttjas inte av människan då vi istället ger bort vår tid till någon annan som ger oss pengar för att sedan kunna köpa mat.

När jag hänger med Olle en stund under eftermiddagen ökar min kunskap snabbt och jag lär delvis känna en ny värld med små, små, arter som finns i massor och är helt beroende av skog som ekosystem. Ett av syftena med att Olle är här är att jag vill använda min möjlighet att påverka och ge människor jag möter insikt, kunskap och skapa medvetenhet att andelen skog minskar i snabb takt, att det påverkar oss och många andra, varför den gör det och vad vi kan göra åt det. Jag tror mycket på att skaffa mig kunskap, ge människor kunskap och att försöka inspirera till att de kan uttrycka sin åsikt.

Lär dig mer – Påverka mer – Sprid kunskapen vidare

Jag kände ett behov av att dela dessa upplevelser och tankar i all sin enkelhet och det kommer mer om skogen och de som lever där …. Jag lovar

Drar på oss kängorna och vandrar runt Rogen

Ok en sista check om allt är med. Jag läser högt på packlistan och min fru Elin svarar och nickar. Allt verkar med och Lukas står redan vid dörren och viftar ivrigt på svansen. Han vet att packade ryggsäckar betyder ”ut på tur”. Vi lyfter in ryggsäckarna och Lukas klövjeväskor i bilen och styr iväg från Fjätervålen med siktet på min arbetsplats STF Grövelsjön Fjällstation. Denna gång är det dock inte arbete utan en gemensam fjälltur som står på programmet. I våra ryggsäckar har vi packat mat för 6 dagar med fjällvandring. Planen är att uppleva delar av området vi inte besökt sommartid förut, ta oss tid att njuta av att vara ute tillsammans och vandra runt sjön Rogen med start och slut vid STF Grövelsjön Fjällstation. Sjön Rogen ligger mitt i Gränslandet både bokstavligt på gränsen mellan Sverige och Norge och faktiskt i ett område som kallas Gränslandet. Läs mer om Gränslandet här. Naturen i området är minst sagt varierad och erbjuder lättvandrade stigar som krävande blockterräng och moränåsar. Ofta säger man ju att Grövelsjöfjällen passar bra för dig som vandrar för första gången, och det stämmer men det finns också krävande och svårnavigerad terräng utanför leder som kräver kunskap, vana och fysik. Det är ett område som vi båda känner väl men några av de delar vi ska vandra i denna gång har ingen av oss tidigare besökt och det är en stor anledning till att vi valt att göra denna tur. För oss handlar fjällvandring mycket om att utforska för oss nya platser och allt detta för med sig. Visst är det också för avkoppling, att få umgås, uppleva naturens liv och väsen, laga god mat, mysa i tältet och allt annat men faktum är att vi gärna drar oss till nya platser. En ny plats behöver inte vara långt ifrån var vi tidigare varit utan det kan räcka med att ta ett annat vägval, en annan stig eller att följa bergsryggen istället för dalgången.

Rogen ligger i Härjedalen nära Dalarnas nordvästra hörn och sträcker sig väster ut in i Norge.

Vi startar på eftermiddagen med målet att vandra upp i Långfjällets naturreservat och tälta vid en liten bäck som rinner strax söder om fjället Mjölkstävan. En fin tältplats som jag hittat på en tidigare tur men som Elin inte tältat vid. Från fjällstationen går det brant uppför efter att vi lämnat det första hundra metrarna med spång. Vi följer leden mot Hävlingen de första kilometerna men viker sedan av rakt norrut och vandrar på fin fjällhed. Uppe på fjället Pråahta står en liten flock med renar och betar. De håller koll på oss men betar lugnt vidare.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-3.png
Fin fjällhed att vandra på uppe på Pråahta

Efter cirka tre timmar inkluderat ett par pauser är vi framme vid platsen för vår första natt. Här ligger vi högt ovan dalgången där bland annat Hävlingestugorna ligger men har ändå tillgång till rinnande vatten. Vi sätter upp tältet, badar, ger hunden mat och lagar sedan Tacosmiddag.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-1.png
Högt ovan Hävlingen har vi en fin tältplats med rinnande vatten

Jag sover lite halvdåligt under natten men då vi lade oss tidigt och inte har någon större brådska iväg så gör det inte så mycket. Vi vaknar upp till bra väder och drar igång Trangiakökets gasbrännare för att koka gröt och kaffe. Vår grötblandning har vi portionspackat och den består av havregryn, hackade nötter, solrosfrön, torkade tranbär och salt. Jag brukar även tillsätta lite blåbärspulver med denna gång plockar vi färska blåbär utanför tältet och toppar vår gröt med det, mums.

Fjällfrukost med gröt, blåbär, hjortron och kaffe. Vår grötblandning , havregry, hackade nötter, solroskärnor, salt, portionspackar vi och till denna har vi mjölk/mjölkpulver.

Efter ett par koppar kaffe packar vi ihop och vandrar över fjällheden i riktning mot Grötvallsjön. I södra ände av sjön ligger en grupp stugor som tillhör samerna i området. Vi befinner oss i södra Sapmi och här bedriver Idre Samebys medlemmar renskötsel. Vid sjöns norra ände finns en lten sandstrand där vi stannar till för lunchpaus. Nu ser vi in i Grötådalens östra delar och när vi vandrar ner mot dalgången har vi fjället Gröthogna framför oss. Vi tar oss över Grötån och följder sedan stigen som går längs med denna längre in i dalgången. På långfjället och vid Grötvallsjön såg vi lite andra vandrare men här ser vi just nu ingen.

Vi vandrar förbi en del grymt fina platser och tar oss tiden att stanna vid några av dem för att bara njuta. Grötådalen är verkligen fin. I dalgången finns del några privatägda små stugor och vid den första vi passerar har ett äldre norskt par hyrt in sig. När vi stannar till och pratar har de just återkommit efter en dagstur åt det hållet vi ska. Vi frågar om tips på bra tältplatser och mannen tar en till klunk av sin öl och berättar sedan om området som vi har framför oss. Vi säger hej och tack och vandrar några kilometer till innan vi hittar en fin tältplats vid en å som ger ifrån sig en avslappnande porlande ljud. Den vanliga rutinen, upp med tältet, tvätta sig i ån, mat till hunden och sedan middag.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-4.png
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-5.png
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-6.png
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-7.png

Denna natt sover jag som en stock. Vi tar det lugnt även denna morgon och låter tältet torka ordentligt efter några regnskurar som kom under natten. Vandringen fortsätter sedan i lika fina omgivningar som under gårdagen. Stigen för oss förbi fina Grötådalssaeter som är en gammal fäbod eller Saeter som det heter i Norge. Ett par gamla byggnader ligger på den väldigt fint belägna tomten som stigen går rakt över. Ingen är hemma och efter ett kort stopp vandrar vi vidare.

Grötådalssaeter

Vi fortsätter följa en av alla stigar som finns med sikte att ta oss till en markerad led som går norr om fjället Storsvuku. I Grötådalen finns en stig markerad på kartan vi har men i verkligheten är det betydligt fler, då det rör sig en del fiskare i området, så det gäller att ha lite koll på navigeringen.

Nu lämnar vi den fina och glesa fjällskogen och vandrar vidare på den markerade leden där vi har Storsvuku till vänster om oss. Storsvuku är med sina 1 416 meter ett av områdets högre fjäll och söder om det fina fjället ligger den norska fjällstationen Svukuriset.

Vi vandrar förbi helt magiskt fina platser med små tjärnar och bäckar som verkligen inbjuder till att stanna upp för en fika. Flera av dessa erbjuder även bra underlag för tältplats. Men för oss är det för tidigt att stanna. Efter en rad småsjöar, där vi lunchar vid en, viker vi av från leden och vandrar fritt några kilometer över den fina fjällheden för att ansluta till nästa led. Nu vandrar vi återigen in i fjällskogen och terrängen blir successivt mer kuperad med små åsar där stigen letar sig fram mellan stenblock, på åsar, mellan åsar och över åsar. I värmen är det svettigt, då jag är en person som lätt blir varm, men samtidigt är det fantastiskt härligt och väldigt vacker miljö. Stigen tråcklar sig fram på åsarna som finns mellan alla små sjöar i området, typisk Rogen terräng. Under sträckan möter vi några få vandrare och fiskare.

Moränåsar, vatten , gamla tallar och varglav
I området väster om Rogensjöön är det ett myller av moränåsar och små sjöar. Denna sjö verkar växa och den gamla leden går numera rakt ner i vattnet. Vi såg ingen avrinning från denna sjö så kanske den kan fortsätta att växa någon meter till i höjd innan den skvalpar över kanten till nästa sjö som låg något lägre.
I Femundsmarka finns flera fina små raststugor /Buer. Flera av dessa är gmla rester från tiden då skogshuggare och flottare var verksamma i området.

Vid en av alla dessa små sjöar hittar vi en fin tältplats på en smal udde som sträcker sig ut i det spegelblanka vattnet. Rutinen med att sätta upp tältet, bada i sjön för att sedan börja med middagen sitter fint och snart sitter vi och myser med mätta magar och nöjda med dagen. Vi kollar lite på kartan hur morgondagens rutt ser ut där vi tänker att vi ska tälta i närheten av Rogenstugan.

På en smal udde hittar vi en bra tältplats i det annars steniga och kuperade landskapet.

Älskar att vakna upp på morgonen i tält, fixa med frukost och koka kaffe. Det är ett fantastiskt sätt att starta dagen. Vi har ingen större brådska även om vi idag behöver vandra en bit över 20 km. Vid Reva passerar vi återigen gränsen och vandrar vidare på svensk mark.

Vid Reva finns en öppen raststuga

Från Reva fortsätter vandringen norrut och leden går upp mot Skedbrostugan. Vi väljer dock att ta leden närmast norr om Rogen och söder om berget Bustvålen. Vi möter en krutgumma som är 79 år som startat sin vandring i Mora, vandrat vasaloppsleden och sedn följt leden Södra Kungsleden. Hon berättar att hon ska upp till Tänndalen och att hon hoppas det finns lite mat att handla i Skedbrostugan då hon just nu har slut. Då vi har ganska mycket mat med oss så erbjuder vi henne en rejäl bit av torkad salami som hon tacksamt tar emot. Vi möter senare även 4 tyska ungdomar som även de vandrar Södra Kungsleden och ska till Fjällnäs.

När vi når fram till Rogen är det dags för lunch och jag passar på att ta ett lunchdopp vid den fina sandstranden vi hittat. Så skönt i värmen.

Vid Rogenstugan träffar vi Titti Lindgren som är stugvärd, hon är också barnbarn till den första platschefen på min arbetsplats STF Grövelsjön Fjällstation och delar med sig av några minnen och historier från den tiden. Vi tältar nere vid sjön och som vanligt tältet upp, bad och sedan middag.

Dags för näst sista dagen med målet vandra till stugan vid Storrödtjärn. När vi kommer upp på Tandsjövålen har vi en magnifik utsikt över hela Rogensjön.

Leden går över Tandsjövålen som i bra väder bjuder på denna fina utsikt över Rogen
Huggorm bland stenarna på väg ner från Tandsjövålen
Rogenområdet består till vissa delar av små åsar som gör att stigen slingrar sig fram och över dessa.

Storrötjärnsstugan ligger fint uppe på fjällheden. Vi bestämmer oss för att bo i stugan och vi har den helt för oss själva, ja tillsammans med den trevliga stuvärden förstås.

Sista dagen vandrar vi till Grövelsjön och cirkeln är sluten. Sammanfattningsvis var det väldigt kul att göra denna tur. Grötådalen är helt magiskt fin och Rogen området erbjuder verkligen en fin och variationsrik miljö. I delar av området får man räkna med att det tar längre tid en vad man kanske är van vid då terrängen är teknisk med stenar och kuperad upp och ner för moränåsarna. Det är gott om rinnande vatten men på några delsträckor är det lite längre mellan bäckarna så det är bra att planera för detta. I STF,s stugor finns möjlighet att handla vissa matvaror om man behöver komplettera. För planering av en tur i området är följande länkar användbara.

www.minkarta.se www.ut.no www.graenslandet.se
www.svenskaturistforeningen.se/boende/stf-rogen-fjallstuga/

www.svenskaturistforeningen.se/boende/stf-storrodtjarn-fjallstuga/

Storrödtjärnstugan

På dagstursvandring i Borgafjäll

Vi sticker från värmen i norra Dalarna och drar iväg till Södra Lappland och är nu vid Borgafjäll. Varför Borgafjäll kan man fråga? Jo vi har flera anledningar och en är att Borga fjällhotell är ritat av en av mina favoritarkitekter Ralph Erskine. Jag har länge tänkt att jag ska hit vid tillfälle men då det ligger vid vägs ände och man har liksom inte vägarna förbi så fram tills nu har det inte blivit av. En annan anledning är att vi aldrig vandrat i Borgafjällsområdet och vi vill gärna få bort den vita fläck från vår fjällvandrarkarta.
Här kan du läsa mer om Borga Fjällhotell

Mysig plats att hänga i Borgafjäll Hotells lobby. Den speciella öppna spisen finns även 2 våningar upp på en sällskapsyta ovanför restaurangen.

I Borgafjäll tar vi en väg som leder upp ovanför Fjällhotellet till en parkering precis vid ledstarten. Målet för dagen är att vandra upp till Klöverfjällstugan och förhoppningsvis med god sikt få lite kolla på en stor del av området.

Vi tog bilen upp till den nedre röda ringen och vandrade sedan upp till Klöverfjällstugan vid den övre röda ringen. Samma väg tillbaka

Ledstarten för den kombinerade sommar och vinterleden har nyligen flyttats några hundra meter västerut så kartan är inte riktigt korrekt, men det har så omtänksamt skrivit en skylt på den gamla ledstartens plats. Vi startar vandringen på nylagda spångar och vandrar över myrar med Tuvull, Ängsull och orkidéer som Jungfru Nycklar.

Lättvandrat på spång över myrarna i början av leden. Fjällblommor som tex Orkidén Jungfru Maria Nycklar är alltid lika trevligt att se.

Redan från start är vi nära trädgränsen som vi därmed når ganska snart även om vandringen uppför går i lugn takt. Vi passerar ett nybyggt vindskydd med eldstad och vandrar längs med porlande bäckar. Längre upp möter vi Lappljung, Krypljung och andra av kalfjällets typiska blommor. Väster om oss har vi nu Klöverfjällets branta östliga bergsida och vi kan ännu inte se stugan.

Perfekt plats för en kortare paus under vägen uppåt. Blickar bakåt och njuter av utsikten samt mumsar i oss några bitar torkat renkött.

Längre upp ligger det en del snöfält kvar och när vi kommer upp på flacken ser vi stugan ligga fint mellan de omgivande fjällen. Den ligger verkligen strategiskt för rast i samband med toppturer såväl sommar som vinter i detta område. Jag kan inte låta bli att tänka på alla fina topptursskidåk som dessa sluttningar kan erbjuda.

Fina sluttningar i olika väderstreck omger oss på vägen mot Klöverfjällstugan

För att komma fram till stugan behöver vi korsa en jokk som inte är så djup men ändå såpass så vi kan inte hoppa torrskodda på stenar eller bara vandra över utan att bli blöta. Vi ser resterna av en bro ligga utspridda nedströms där leden går över jokken. Vi väljer att följa jokken uppströms för att se om vi kan hitta ett ställe att ta oss över utan att ta av oss kängorna. Vi hittar en snöbrygga som vi efter kontroll finner tillräcklig stabil. Att vandra över snöbryggor kan vara riskabelt och kräver att du har kolla på riskerna och hur man bedömer dessa för att kunna göra ett medvetet val. I vårta fall är snötjockleken okej, vattendjupet under snön är grunt så vi riskerar inte att spolas med om någon går igenom. Snön i sig har också en bra hållfasthet så jag går över först och Elin följer efter när jag kommit över.

Det fanns flera snöbryggor att välja på. Denna valde vi inte då vi bedömde den för tunn samt att avståndet till vattenytan och vattendjupet skulle medföra att man åkte ganska långt ner om man trampade igenom.
Denna snöbrygga använde vi både upp och ner.

Under vägen upp har vi inte sett några andra människor och stugan har vi också för oss själv. Vädret är dock så bra att vi väljer att sätta oss utanför mot den soliga söderväggen för att njuta av matsäcken.

Lunch vid Klöverfjällstugan

En del mörkare moln syns längre bort men på oss lyser ännu solen. Från Klöverfjällets branter hör vi ett stenras. Den här tiden på året när det fortfarande ligger snö på högre höjd och temperaturen varierar mellan minus och plus så är stenras vanliga på branta fjäll. Vi ser också en liten grupp med renar högt upp på fjällsidan stående på ett av snöfälten.

Efter en lång lunch tar vi sedan samma väg ner igen och halvvägs ner har de mörka molnen kommit till oss och även täckta alla omgivande toppar med moln. Regnet kommer och går under vandringen ner men det stör inte oss då vi drar på oss regnställen som är med i packningen.

Framme vid bilen så tar vi den ner till Fjällhotellet för ett besök och för att se om vi kanske kan köpa en fika där. Då jag under många år arbetat med förvaltning och utveckling av fastigheter och bland annat ett stort innehav av Erskine ritade bostäder känner jag direkt igen den typiska arkitekturen.

I Hotellets lobby fanns lite information om Ralph Erskine och denna detaljritning.

Niklas som vi möter arrenderar hotellet under sommaren och berättare till vår förvåning att det normalt är stängt på sommaren. Vi gapar stort då det med denna fantastiskt fina fjällnatur borde finna en bra potential att locka dagstursvandrare som bor på hotellet. Vi frågar om det finns möjlighet att köpa en macka och han säger direkt att det fixar vi. Det är väl bäst om jag tar fram det nybakade brödet och pålägg så kan ni själva bygga er smörgås. Niklas driver normalt ett Hotell som heter MilleFiori i Italienska Cervina men kan inte det nu p g a Covid-19 pandemin. De fick då möjlighet att arrendera detta hotell och de har t o m kunnat erbjuda delar av sin personal som de har i Italien jobb i Borgafjäll. Grymt trevlig kille och bra lösning tycker jag. Vi tackar för oss efter mackan och drar vidare på nästa äventyr. Dagstursvandring i Marsfjällen.

Tack för att du tagit dig tiden att ta del av detta inlägg. Återkoppla gärna vad du tycker, ställ frågor och dela gärna detta till dina vänner om du uppskattar det som skrivs. Ju fler som läser, kommenterar etc desto mer pepp blir jag på att skriva mer. 🙂

Sköt om dig // Lars

Det var en gång en skog

Titeln till detta inlägg har jag faktiskt stulit direkt från en Podcastserie med samma namn som kom 2017. Mer om den längre ner.

Faktum är att titeln tyvärr är på väg att bli en realitet eller kanske t o m redan är det beroende på hur var och en av ser på begreppet skog. Skogsnäringen hävdar att vi aldrig haft mer skog medans andra hävdar att vi nästan inte har några skogar kvar. Jag sällar mig till den senare skaran. De industrialiserade metoderna som idag används i skogsbruket har medfört att den skog där jag, som liten pojke låg i på rygg omgiven av ormbunkar och blickande upp mot trädkronor av gamla tallar, ekar, lönnar och rönnar blir alltmer sällsynt och snart bara finns i de områden vi hunnit skydda. I mina barndoms skogar fanns också småkryp, bär, svampar, fåglar, myrmarker, rinnande vattendrag, fiskar, trollsländor, älgar, rävar och harar. Ja en mångfald där alla fick plats på naturens villkor. Det är alltså värden som försvinner för mig men också för många andra av planetens arter. Skogen som i snabb takt förbrukas och omvandlas till trädplantage skapa naturligtvis andra värden. Eller rättare sagt träden man tar från skogen. De andra värdena är sådant som bara försvinner när ytan markbereds och livsmiljöer tas bort som gör det omöjligt för de arter som tidigare levde i skogen att kunna leva där.

Men om det nu skapa nya värden vad är det?

Träden som huggs ner går i huvudsak till träprodukter, pappersmassa och energi. Det vill säga sådant som vi i vår tur som människor konsumerar och förbrukar. Det innebär i sin tur att vi faktiskt har ett val, och kan påverka skogsindustrin som också styrs av människor, genom vad vi väljer att konsumera.

Varför ska vi bevara skogen som livsplats för en mångfald av arter?

Så här skriver den Europeiska miljöbyrån

”Biologisk mångfald är en benämning på variationen av ekosystem (naturkapital), arter och gener i världen eller i en viss livsmiljö. Den är av yttersta vikt för mänskligt välbefinnande, eftersom den tillhandahåller tjänster som understödjer våra ekonomier och samhällen. Biologisk mångfald är också mycket viktig för ekosystemtjänster – de tjänster som naturen tillhandahåller – såsom pollinering, klimatreglering, översvämningsskydd, markbördighet och produktion av livsmedel, bränsle, fibrer och läkemedel.”

Detta perspektiv är utifrån mänsklig nytta men vi kan också se det utifrån ett etiskt perspektiv. Vilken rätt har vi att bestämma vilka arter som ska få leva eller dö. Varje art har sin rätt att finnas för sin egen skull precis som vi människor har det. Lägger man ihop detta så kan man se att naturen, som vi är en del av, är en helhet och människan är inte på något sätt naturens härskare.

Återkoppla gärna vad du tycker och lyssna gärna på podcastserien – Det ar en gång en skog. Länk till den hittar du här https://soundcloud.com/user-737403106 eller här https://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/ny-dokumentarserie-det-var-en-gang-en-skog