Det snöar i Dalafjällen och sakta men säkert ökar det snötäcket i tjocklek. Trots att snötäcket ännu inte så tjockt har jag inte kunnat hålla tillbaka min iver att komma ut på turskidor. Jag älskar turskidåkning och min kärlek till denna aktivitet har många perspektiv och bottnar. Under vinterperioden står jag på skidor varje dag antingen som fjällguide med gäster, träning i längdspåret, svänger i pisten eller tar turer på turskidutrustning eller topptursutrustning. Det blir mycket dagsturer men också några turer med boende i tält eller fjällstugor.

Man brukar lite slentrianmässigt , även jag, säga att turskidåkning är vinterns motsvarighet till fjällvandring. Och det stämmer men för mig är det mycket mer än så. Vandring är att sätta den en foten framför den andra om och om igen, sakta men säkert förflytta sig framåt, uppåt och neråt. Under en vandring kan man i likhet med en skidtur uppleva naturen, vinden, lukterna och tempot är sådär lagom för att man ska kunna se sig omkring utan att vara orolig för att snubbla. Jag springer ju även en hel del under barkmarsperioden och vid löpning är farten högre vilket gör att blicken oftare måste ha koll på underlaget några meter framför men för mig innehåller löpningen också en form av lekfullhet genom valet av var foten placeras, hopp över en stock, upp på en sten och ner igen som jag inte känner vid vandring. Missförstå mig inte , jag älskar även vandring och sätter stort värde i även den upplevelse. Jag menar bara att upplevelsen är olika.

Turskidåkning innehåller däremot både vandringens fördelar men också löpningens lekfullhet när det blir dags att åka utför. Att lägga lite extra tid på att bli trygg i utförsåkning på turskidor tar det till en helt ny nivå, jag lovar. Att med relativt lätt utrustning kunna färdas vart du vill på fjället och dessutom njuta av utförslöporna ger den där sammansatta upplevelsen som gör att jag älskar turskidåkning. Färden som kan vara allt från lugn till högintensiv, naturupplevelsen och lekfullheten.

3 dagstursfavoriter på turskidor i Dalafjällen

Dalafjällen eller mer tydligt området norr och väster om Idre är sveriges bästa fjällområde för turskidåkning. Det finns ingen plats som har den stora mängden av låglänta fjäll som gör det möjligt för de flesta att med turskidor skida upp och över topparna. Längre norr ut eller väster om den norska gränsen blir det allt mer branta fjäll som i högre grad kräver topptursutrustning för att ge en säker och bra upplevelse. I dessa områden sker därför mycket av turskidåkningen i dalgångarna som naturligtvis är trevligt på sitt sätt. Här kommer tre av mina favoritturer men det finns naturligtvis massor av alternativ.

• Storvätteshågna. Dalarnas högsta fjäll 1204 meter över havet
• Städjan och Nipfjällets Naturreservat
• Salsfjellet runt

Storvätteshågna
Starta vid STF Grövelsjön Fjällstation och följ vinterleden mot Storvätteshågna. Denna led går ända upp till toppen. Här kan du vid bra sikt se ända till Helags med sveriges sydligaste glaciär i Härjedalen. Utsikten är verkligen storslagen i alla vädersträck och du ser tydligt att bergen blir allt högre ju längre västerut din blick vandrar. Från toppen finns flera vägval ner men ett trevligt alternativ är den södra sidan där du följer vinterleden som leder dig till Oskarstugan där det kan vara skönt med en paus. Jag brukar sedan ta sikte på toppen av Blåkläppen och skida upp på den för att sedan ha en skön utförskörning ner till fjällstationen. Men det finns också alternativ där du kan följa vinterleder tillbaka mot dalgången och fjällstationen

Städjan och Nipfjällets naturreservat
Jag har ju den stora lyckan av att få bo granne och bara några hundra meter från gränsen till detta magnifika naturområde. Här finns flera alternativ till fina turer men en favorit är att skida till Ulandsstugan som är belägen vid Nipfjällets norra branter. Ulandstugan när du lättast med start från Fjätervålen alternativt från Nipfjällets parkering. Här snackar vi vildmarkskänsla med fjällmassiven runt dig, flerhundraåriga tallar med neongrön varglav på, lavskrikor, ripor , älgar och ofta renar som letar mat o skogslandskapet. Bästa upplevelsen tycker jag man får om man kan skida fritt utanför lederna och i stället skida där terrängen ser som mest spännande ut, följa ett djurspår, skogskanter, åsar, bäckar osv här kommer mycket av lekfullheten in när jag är ute på turskidor. Det handlar om så mycket mer än att bara förflytta sig.

Salsfjellet runt
Nu är vi i Grövelsjön igen som ligger precis vid den norska gränsen och i Norge ligger också Salsfjellet. Här skidar jag väldigt mycket genom mitt jobb på STF Grövelsjön Fjällstation. När jag skriver detta så är det pga av pandemin inte tillåtet att skida in i Norge men vi hoppas att det snart blir det igen. Turen startar från Sjöstugan vid den södra änden av Grövelsjön och du följer inledningsvis vinterleden mot Olåns vindskydd men viker snart av och skidar mot passet mellan Sjöhöjden och Salsfjellet. Vid passets högsta punkt skidar du sedan rakt väster ut upp på sadeln mellan Salsfjellstopparna. Här går sommarleden till den norska fjällstationen Svukuriset. Uppe i sadeln bildas det på vintern en bra lunchplats i bäckravinen med skydd från den ofta rådande nordvästliga vinden. Skråa sedan nedför fjället söderut och genom dalgången mellan Salsfjellet och Digerhogna. Efter att man rundat den södra sidan av Salsfejellet följer en skön sträck som lutar svagt utför om man bara håller sig till att skida längs med Olån. Väl framme vid renstängslet som går längs med riksgränsen är det bara att ta sikte mot sjöns södra ände och bron som tar dig över Grövlan. Sista delen är härlig utförsåkning i skog där ofta snön är mjuk och fin. Under delar av vintern finns det isövergångar som kan användas längre nedströms, vilket gör vägen kortare om man ska vidare upp till fjällstationen. Väljer du att avsluta vid Sjöstugan är det ett hett tips att avsluta med en frasig afterski våffla.

Ta hand om er och hoppas vi se på fjället

Vill du ha hjälp av en fjällguide för att hitta runt på fjället, utveckla din skidåkning eller få den där extra skidupplevelsen så är det bara att höra av dig.

// Lars