Diplomerade vita bandare

Fylld med energi efter en härlig och kul helg i Hälsingland. Jag och min fru Elin fick i helgen våra diplom för den skidtur vi gjorde i vintras. Vi var inte ensamma då både andra vita bandare och gröna bandare diplomerades.

Träffen var lördag till söndag men jag och Elin bestämde att vi skulle ses redan på torsdag kväll. Låter kanske konstigt att jag och min fru bestämmer att vi ska ses men det finns en enkel förklaring. Elin jobbar under hösten i Hudiksvall som opretations sjuksköterska på sjukhuset. Det betyder att hon ligger borta och bor i vår husbil mellan måndag till oftast torsdag. Jag jobbar på andra sidan av Sverige och bor i vårt hus i Fjätervålen. Mörkret hade lagt sig över Järvsö när jag närmade mig vår mötesplats vid Camp Järvsö strax utanför byn. I mörkret såg jag inte mycket av området men när morgonljuset kom så visade det sig vara grymt fint. Då vi inte hade någon brådska så passade Elin på att låna tvättmaskin och jag tog tillfället att träna i Camp Järvsös fina gym.

Vi åt lunch inne i Järvsö och körde sedan en bit söderut längs med Ljusnan till Undersvik där träffen som vita gröna bandet organisationen arrangerat skulle hålla till.

För att utnyttja dagen gav vi oss ut på en vandringstur till närmaste berg, Offerberget. I ryggsäcken hade vi fika och kanelbullar då det självklart skulle firas att det var kanelbullens dag. Vandringen var fin och uppe på toppen fanns ett gigantiskt stort stenblock. Mot stenen stod en stege av trä lutad så fikaplatsen var förstås självklar.

Utsikten från Offerberget i Hälsingland

På fredagkvällen åt vi middag med andra deltagare som också kommit en dag innan programstarten. Lördag och söndagens program bestod av inspirerande och lärorika föredrag, god mat, diplomering, utrustnings utställning där deltagare själva bidrog, en morgon löptur, lekfulla tävlingar och massor av mycket givande samtal med de som var på plats.

När vi skildes åt på söndagen kände jag mig fylld med energi men också en saknad då jag åter kom hem till en tom stuga. En sak som kom till mig under helgen var tankar på att kanske vandra även det gröna bandet. Elin har redan gjort det men det finns vissa tecken på att även hon är sugen på en andra gång. Så vi får se 🙂

Similar Posts